...och hur det hela började.

 

Hur kom Bettan i min ägo och hur kommer det sig att jag började blogga? Dessa två saker hör ihop. Bettan var från början min mormors gamla cykel. Exakt vad som hände med henne när min mormor gick bort vet jag inte men hon hamnade hos min äldsta lillasyster för att sedan gå vidare till min yngsta syster. Då hon inte hade bruk för Bettan frågade hon om jag ville ha en cykel. Egentligen har jag aldrig känt något behov av att ha en cykel då byn jag bor i är så liten. Efter att ha funderat ett tag kom jag på tanken att jag kanske skulle kunna använda cykeln för att åka runt på landsbygden och kika på fornlämningar. Det skulle onekligen ge mig något att göra under sommaren. Något som skulle vara både roligt och nyttigt. Man kommer liksom lite längre med en cykel än med sina egna ben.

 

Jag tackade alltså ja till Bettan (som vid det här laget inte hade något namn) och så en fredag i juli åkte jag till min syster för att göra henne redo för hemfärd. Då cykeln stått ett tag bestämde vi oss för att byta slang och däck och åkte till Clas Ohlsson för att handla (tro mig när jag säger att jag ångrar det i dag). Vi krängde på nya slangar och nya däck och Bettan såg bättre ut än någonsin. Senare på kvällen när det var dags för hemfärd gjorde jag mig redo att cykla de dryga 3 milen från Alingsås till Sollebrunn. Syrran hade såklart erbjudit sig att vid lämpligt tillfälle köra hem cykeln men jag har länge velat pröva att cykla från stan och hem!

 

Bettan må ha sett bra ut men hon lät något alldeles förskräckligt och var trögkörd som in i helvete. Ja, för ni tror väl inte att jag kan ha ett cykeläventyr utan att något går snett? Jag hade inte kommit långt (och tacka gudarna för det) innan bakhjulet nästan ramlade av. Detta sannolikt för att jag inte skruvat fast det ordentligt. Vad skulle jag göra nu? Jag hade inga verktyg med mig. Som tur är bor min mor i stan så jag ringde henne för att be om att få låna en skiftnyckel. Inga problem, så jag släpade cykeln hem till henne och började meka. Det var oh så lockande att lämna Bettan där och ta bussen hem men jag ville ju pröva att cykla sträckan mellan stan och byn så jag skruvade fast hjulet och tog i som om jag vore Hulken plus att jag lånade med mig skiftnyckeln för alla eventualiteter. 

 

Efter detta missöde gick det, kanske inte som smort då vägen gick mycket upp och ner men i alla fall tog vi oss hem utan problem. Det kändes lite i benen kan jag meddela men allra mest i röven då sadeln är stenhård. 

 

Bloggadet då? Jo, jag har alltid gillat att skriva och så en dag när jag hade skrivit ett långt (så långt som Instagram tillåter) inlägg på Instagram där jag berättat om min olycksaliga cykeltur till Fåglum tänkte jag att det kunde vara roligt att skriva längre, mer utförliga redogörelser för mina och Bettans äventyr. Därför startade jag denna blogg, eller jag hade redan bloggen men jag började skriva. Det gick ju som det gick med alla äventyr jag skulle skriva om men nästa vecka lär jag få alla delar jag behöver för att få Bettan fit for fight igen! Under tiden kommer här ytterligare ett äventyr jag inte tidigare delat med mig av. 

 

17/7 2021

 

Dagen efter den ändå hyfsat händelselösa hemturen kände jag mig, trots min ömma ändalykt, redo för ett nytt äventyr. Då syftet med cykelturerna främst var/är att besöka runstenar eller andra historiska lämningar gick jag in på runkartan.se för att leta upp ett värdigt besöksmål. Runkartan.se är bra på det viset att sidan listar alla run- och hällristningar uppdelade per kommun och sådeles är det bara att söka i sin egen eller en närliggande kommun. Dessutom finns, vilket i min mening är det allra bästa, länkar till Google Maps med exakta GPS-koordinater. Detta gör att man enkelt kan planera sina utflykter och snabbt finna den bästa rutten. Sökresultatet visade att det faktiskt fanns en runsten i Alingsås kommun som dessutom inte låg mer än någon knapp mil bort - perfekt. En närmare undersökning av kartan visade att det inte skulle vara en allt för stor omväg att cykla förbi Hawaii-höla vilken är ett sandtag där det bildats en sjö. Jag har varit där en gång förut för ett par år sedan men då åkte jag bil dit. Eftersom det var en mycket varm dag packade jag således även ner badkläder. 

 

Mot Nossebro bar det av då stenen skulle ligga bredvid vägen, strax innan kommungränsen. Bettan och jag susade fram längs bilvägen. Då och då stannade jag för att dricka (har alltid med mig en stor flaska vatten när jag är iväg) men vi höll god fart och jag höll utkik efter runstenen som skulle stå på min vänstra sida. Jag hade inte aktiverat Google Maps då jag tänkte att jag utan svårigheter borde kunna hitta stenen på egen hand. Ni kan säkert gissa hur det gick. Ju längre jag kom desto mer började jag fundera på om jag cyklat förbi den. Jag såg en sten vid vägkanten men den var inte runstensformad så jag passerade och innan jag visste ordet av så var jag i Nossebro. Nu visste jag med säkerhet att jag åkt förbi stenen så det var bara att vända Bettan, ta fram runkartan.se, få koordinaterna i Google Maps, aktivera och så köra tillbaka. Som tur var hade jag bara kört ett par kilometer för långt och omsider fann jag runstenen. Givetvis var det stenen jag sett men avfärdat då den inte var runstensformad. Tydligen finns det icke runstensformade runstenar. Vad själva begreppet runstensformad innebär är dock oklart då det var Greven som myntade uttrycket. Ska ta och be honom om en definiton för artikeln i SAOB.