Det sägs att livet är ett äventyr och visst kan livet vara nog så äventyrligt ibland vare sig man vill eller inte. 

 

I dag var en dag då jag inte förväntade mig att något särskilt skulle ske men de högre makterna hade andra planer. Efter att ha varit tvungen att stiga upp tidigt för ett helt värdelöst telefonmöte var jag utsvulten och åt mina flingor och min soyghurt. Jag åt dock alldeles för långsamt så flingorna han bli mjuka och slemmiga. Så otroligt vidrigt. Skulle antaga att det är därför jag inte vanligtvis äter flingor. Under tiden jag åt höll jag mig uppdaterad om leveransstatus på ett par beställningar - bland annat en present till min yngsta syster. Jag hade även beställt nytt däck och ny slang till Bettan. Dock glömde jag givetvis att samtidigt beställa fälgtejp så det fick jag göra senare och då passade jag på att även köpa en baklampa och kedjesprej. Baklampan fanns i lager och skickades direkt men de andra varorna dröjer. Hur typiskt är inte det? Begriper inte varför de ens skulle skicka lampan separat istället för att vänta och ta allt i samma leverans. 

 

Efter frukost ansåg Snöbjörn att det var dags att gå ut och eftersom det inte regnade just då fanns ingen anledning att säga nej. Den regnvåta marken, vinden samt de gula löv som täckte marken ingav en riktig höstkänsla och det var en välkommen kontrast till den kvävande sommarvärme som i så många veckor rivit min hud med sina brännheta fingrar. Efter en stund började det emellertid regna och katterna sprang in.

 

När klockan närmade sig 12 kunde jag se att jag fått smsaviseringar från samtliga leveranser. Lite kul att det var ett från PostNord, ett från DHL och ett från Schenker. Det kan emellertid ta en liten stund innan paketen registreras på Järnia, som är vårt postombud, systembolagsombud - ja, you name it, så jag skrev till min relativt nya granne som ville komma över och hälsa på mina katter. Jag gick även in till henne och hälsade på hennes och efter det var det dags för en sen lunch.

 

 

När så alla dessa bestyr var avklarade var det dags att bege sig till Järnia för att hämta ut cykeldelar och presenter. Solen kikade försiktigt fram bakom de tunga, grå molnen över mig men vid horisonten skymtades än tyngre, svarta moln vilka låg som en slumrande ondska som när som helst kunde vakna och hotade att omfamna världen, eller i alla fall byn i totalt mörker. Då jag bor i den centrala delen av byn tar det mig max 5 minuter att gå till Järnia och besöket där gick snabbt. Jag fick mina paket och skulle promenera hem igen. På de få minuter det tagit mig att få mina grejer hade de svarta molnen svept in och släppt lös sin ilska. Regnet stod som spön i backen och ett illavarslande muller hördes i fjärran. Efter att ha samlat mod till mig påbörjade jag med bestämda steg min hemfärd. Det tog mindre än 30 sekunder innan jag var blöt in på bara skinnet. Mullret kom allt närmre och då och då lystes himelen upp av blixten. Kartongen i mina armar började lösas upp av det kraftiga regnet samtidigt som jag skred genom floderna som bildats på gatan. Egentligen tycker jag att åskoväder kan vara mysiga men är man utomhus när Tor slår med sin hammare då är man inte så kaxig. Omsider kom jag mig in under taket på en av grannarnas uteplats och då lyses himmelen upp starkare en någonsin omedelbart följt av den kraftigaste smällen jag någonsin hört. Det var mäktigt och skräckinjagande på samma gång och jag undrar hur nära blixten egentligen slog ner. Väl inne gick jag in i badrummet för att ta av mig kläderna ur vilka jag sedan kramade floder av vatten. 

 

Ett äventyr eller bara otur med vädret? Det blir vad man gör det till. Nu har jag i alla fall ett däck och en slang till Bettan och väntar bara på fälgtejpen sedan gör vi ett nytt försök. Förhoppningsvis blir det fler spännande äventyr för er att läsa om då. Om inte annat så ska jag en sväng till Ulricehamn på torsdag nästa vecka för att träffa Greven och men honom kan allt hända!