Frihet, olyckskorpar och vaniljyoghurt

25/7
Klockan närmar sig midnatt och här sitter jag och funderar på vad jag ska blogga om. Anledningen till att jag skaffade en blogg var ju, dels att jag skulle försöka hålla igång någon form av skrivande, men främst för att jag skulle dokumentera mina och Bettans äventyr. Emellertid förhåller det sig så nu att hon fått punktering för tredje gången, trots både ny slang och nytt däck. Jag står rådvill och kluven inför denna situation. När slangen small i går, p.g.a. att ventilgummit sprack, ville jag inget hellre än att släpa med mig cykelfanskapet till närmsta sjö och dumpa henne där. Det kändes som drömmen om sommarens äventyr brutalt krossats och min frihet åter inkränkts. Samtidigt som jag inte är sugen på att slänga ut (eller för den delen har) så mycket pengar på slangar och däck vill jag inte helt ge upp hoppet på att kunna genomföra de resor jag planerat och fler därtill. 
Kommer solen att gå upp igen för Bettan?
 
Att bo i en liten by, som knappt har mer än en ICA-butik, utan körkort begränsar en rejält. När jag så fick Bettan såg jag möjligheten att inte bara variera träningen utan även att komma iväg och uppleva nya, eller snarare kanske gamla, saker. Det var också en kul grej att det var min mormors gamla cykel som skulle få ut på nya äventyr tillsammans med mig men dessa är för tillfället lagda på hyllan. Kanske köper jag så småningom ett punkteringsfritt däck. De är emellertid relativt dyra. Nåväl, det ska regna större delen av nästa vecka och även om det är en välsignelse för den halvdöda växtligheten så gör det att äventyrslusten svalnar något. Jag har alltså några dagar att överväga vad jag ska göra angående Bettan. Istället får jag försöka hitta på något annat att blogga om och jag har ett par idéer. Jag har ett par utflykter från tidigare i år som jag skulle kunna berätta om men i dag får ni nöja er med en sammanfattning av en inte allt för spännande söndag. 
 
Dagen började, för ovanlighetens skull, med frukost som bestod av en skål flingor och vaniljyoghurt. Får jag månntro pk-människor efter mig när jag kallar soyghurten för yoghurt? Det är för mig nästan något nostalgiskt med flingor och yoghurt. Ändå kan jag inte påminna mig om att det var något jag åt som liten. Jag åt mina flingor med mjölk och äpplemos men trots det så får jag en varm känsla i kroppen av att tänka på flingor och yoghurt, eller förlåt soyghurt. Emellertid undrar jag fortfarande varför jag tvunget skulle köpa vaniljyoghurt då jag egentligen inte är speciellt förtjust i det. Kanske för att jag föreställer mig att man äter flingor med vanilj- eller naturellyoghurt. Jag måste dock erkänna att den sojabaserade yoghurten är förvånansvärt god (framförallt den med jordgubbssmak). Tidigare har jag haft fördomar mot sojabaserade produkter och tänkt att de alltid har en distinkt smak av soja men upplever inte att yoghurten har det. Nåväl, nog om yoghurt. 
 
Värmen har legat som ett tjockt duntäcke över byn och således var detta en dag som lämpade sig bäst för inomhusaktiviteter. Jag hade en lista med värdsliga uppgifter som jag hade för avsikt att utöra under dagen. Det enda jag faktiskt fick gjort, av sakerna på listan, var att gå till återvinningen och försöka knö in mina kartonger i den överfulla bingen. Emellertid gjorde jag en hel del annat så som att handla och städa ur kylskåpet fast i omvänd ordning. Egentligen var det ganska skönt att, efter ett par intensiva dagar och en natt av extremt dålig sömn, gå runt hemma och utföra diverse sysslor som inte krävde någon större tankeverksamhet. Jag fick för mig att göra tacos till lunch för att varför inte? Lyckades även att somna en stund på eftermiddagen och efter den tuppluren kändes livet en aning ljusare. På kvällen, när temperaturen blivit mer dräglig blev det också en löprunda till Gräfsnäs. Hade tänkt att fota sjön i solnedgång men solen hade gått ner när jag kom dit. Ja, ja inte mycket jag kunde göra åt det. Det var ändå en angenäm tur och ett bra avslut på en annars väldigt olycksdrabbad helg. 
 
Olycksdrabbad? Allt är naturligtvis relativt men när man är trött känns varje motgång som en personlig attack. Det började med Bettans tredje punketring och när jag skulle lägga ner tacoresterna i en matlåda välte jag ut all lök och all gurka på golvet. När jag skulle se på serie så kunde jag såklart inte hitta skivan med det avsnittet jag ville se. Ganska triviala grejer egentligen men jag hoppas att nästa vecka inleds på ett fridfullare sätt. 
 
Tacos
Bild från löpturen
 
Detta måste vara ett riktigt tråkigt inlägg att läsa men man kan inte alltid vara på topp och förhoppningsvis kommer inspirationen åter nästa vecka. 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0