What's in a name?
That which we call a rose, by any other name would smell as sweet.
Dagens tema är alltså namn.
För ett tag sedan fick jag en fråga angåede mitt bloggnamn av en trogen läsare. Okej, jag erkänner - det var min mor. Hon undrade varför jag valt just detta namn och om det fanns någon tanke bakom. Naturligtvis gör det det. Jag lämnar sällan något åt slumpen. Något som emellertid är lite lustigt är att jag faktiskt skapade denna blogg omkring 2019, antagligen hade jag planer på att börja blogga redan då. Så skedde dock aldrig och jag hade helt glömt bort bloggens existens till dess att jag skulle registrera mig för någon månad sedan och upptäckte att det redan fanns en blogg knuten till min mejladress. Själva namnet HarabanaR kommer, till ingens förvåning, från en runsten, närmare bestämt Vr1. För er som inte är bekanta med runstenars beteckning kan jag tala om att Vr står för Värmland och 1 talar om att det är den första värmländska sten som nämns i Sveriges Runinskrifter. De stenar som återfunnits efter publiceringen av de olika banden av Sveriges Runinskrifter får beteckningen NOR (Nytt om runor) samt nummer efter utgåvans år och nummer i vilka de publiceras.
Vr 1, även känd som Järsbergsstenen, är en urnordisk runsten daterad till 500-talet. Den har en inskrift med den 24-typiga äldre futharken. (Se längre ner för med information om futharken).
Runristningen är svårtolkad och många frågor är ännu obesvarade kring dess egentliga innebörd. Översatt till svenska lyder inskriften: Leubaz kallas jag. Hrafn kallas jag. Jag, erilen ristar runorna.
Jag kan se framför mig hur era hjärnor febrilt arbetar för att finna någon logisk koppling till namnet HarabanaR. Låt mig förklara. När man arbetar med att tolka en runinskrift går man igenom 3 olika steg: translitterering, normalisering och översättning. Translitterering innebär att man skriver ner runornas latinska motsvarighet. När man sedan normaliserar inskriften återger man det som står så som man tror att det kan ha låtit på den tid då runorna ristades, vilket i detta fall blir en normalisering till urnordiska. Till sist översätter man till nutidssvenska (eller annat språk). Låt oss nu ta en titt på translitterering och normalisering av inskriften på Vr 1.
Translitterering
...ubaz hite ÷ h^arabana^z ¶ h^ait... ¶ ek e^rilaz runoz waritu
Normalisering
[Le]ubaz(?) haite. Hrabnaz hait[e]. Ek, erilaz, runoz writu.
Nu börjar det säkert gå upp för er att det är från translittereringen av Vr1s ristning som namnet kommer. Ändå är det, som ni säkert ser, något som inte stämmer - det står harabanaz och inte harabanar. Lugn, det finns en förklaring även på detta.
I urnordiskan fanns två olika r-ljud, dels det tungspets-r som vi har kvar i modern svenska men även ett så kallat palatalt r, vilket enbart förekom i slutet av ord. Runan på bilden ovan translittererades tidigare R (medan tungspets-r:et translittererades med r) men numer anser forskarna att uttalet av det palatala r:et förmodligen låg närmare z-ljudet och således translittereras den i dag med z. När jag läste om stenen läste jag om den i Sveriges runinskrifter och där translittererades ordet harabanaR. Där har ni alltså historien bakom bloggnamnet. Tilläggas bör kanske att HarabanaR, senare Hrafn, betyder korp och som intresserad av fornnordisk religion så tycker jag om denna fågel.
För er som inte vet vad futharken är så är det "runalfabetet" och precis som ordet alfabet är så kallat efter de första bokstäverna i det grekiska alfabetet, så är futharken uppkallad efter de sex inledande runorna f u th a r k. Det finns två olika runskrifter - den äldre futharken och den yngre. Det finns inskrifter med den äldre futharken daterade till ca. 200 e.v.t. och den brukades av alla germanfolk. Under 5-800-talet förändrades språket i Norden påtagligt och så småningom uppstod fornnordiskan, så en gång för alla URNORDISKA OCH FORNNORDISKA ÄR INTE SAMMA SPRÅK! Det nya språket gjorde att den äldre futharken blev opraktisk och istället uppstod den "förenklade" yngre, 16-typiga runraden.
¶- står för ändrad läsriktning
^ - markerar att det rör sig som bindrunor, något jag kanske tar upp en annan dag.
Detta inlägg blev, i vanlig ordning, mycket längre än jag tänkt. Egentligen planerade jag att berätta om fler namnval men jag lämnar det till en annan dag.
Bjuder på en inte allt för smickrande, men ändå representativ bild av mig vid Olsbrostenen.
Mvh
Amatörrunologen
Inget bad idag?